jonatan-lindemann-Q-s1MkCSovo-unsplash.jpg

Psykologisk behandling


Ibland blir problemen i livet så stora att de tar över livet på ett sätt som kraftigt sänker välmåendet. I det läget kan psykologisk behandling vara till stor hjälp för att hitta hållbara livsstrategier. Elvis har genom åren fördjupat sig i flera olika terapiformer och skräddarsyr behandlingen utifrån varje individ för en så effektiv och djupgående process som möjligt.

När glädjen försvinner
Det är allmänmänskligt och naturligt att hamna i perioder av sänkt humör, särskilt då vi drabbas av motgångar, upplevda misslyckanden eller förluster. Ibland blir dock dessa perioder längre och djupare och kan leda till att vi med tiden gör mindre av sådant som typiskt ger oss kraft och energi. Denna onda spiral kan både utveckla och upprätthålla en depression. Om en depression förblir obehandlad kan den bli både långvarig och allvarlig. Genom att förstå vilka processer som skapar nedstämdhet samtidigt som konstruktiva handlingar påbörjas kan detta förlopp vändas.

När rädslor tar över
Att uppleva stunder av rädsla, oro, ängslan, nervositet eller fruktan är en ofrånkomlig del av vår natur då känslor av den här typen i alla tider har varit helt avgörande för vår arts överlevnad. Ibland kan samma reaktioner dock utlösas i stunder då de inte alls är till nytta för oss. Istället för att hjälpa oss, som i verkliga stunder av fara, blir vi istället skrämda av kroppens reaktioner. Ibland så intensivt att det känns som att vi ska dö, tappa kontrollen eller bli galna. Har kroppens reaktioner väl skakat om oss en gång är det väldigt lätt att vara orolig för att det ska hända igen. Att leva med en sådan oro gör det svårt att vara bekväm i sin kropp vilket påverkar alla situationer man är i. För att tackla detta är det vanligt att man undviker situationer där det skulle vara olämpligt eller skrämmande att få en ångestattack vilket ännu mer begränsar möjligheterna till njutning och återhämtning.  

När relationer skär sig
Vi är alla beroende av våra relationer för att leva ett rikt liv. När vi når vuxen ålder kan vi ibland upptäcka att vissa relationella mönster med tiden upprepar sig. Kanske har vi svårt att komma andra nära eller så finner vi att andra tycks ta oss för givna eller i slutändan överger oss. Mönster av det här slaget brukar ofta vara tvåsidiga. Utifrån tidigare erfarenheter närmar vi oss omedvetet vissa människotyper samtidigt som vi själva omedvetet agerar på sätt som underhåller samspelet. Att kartlägga och medvetandegöra dessa processer kan bidra till att på sikt utveckla mer närande och tillitsfulla relationer vilket är den enskilda faktor som påverkar livskvalitén mest.

När händelser blir svåra att smälta
Det mesta som sker i vår vardag som är neutralt eller positivt bearbetas automatiskt under dagen och natten och blir en naturlig del av våra erfarenheter. När något negativt inträffar har vi ett större behov av att diskutera och vända och vrida på det och på så sätt bearbetas även dessa händelser. Ibland inträffar dock så kraftiga och negativa påfrestningar i livet att vi hamnar i kris eller traumatiseras. Detta kännetecknas av att händelsen, eller händelserna är så omvälvande och ansträngande att vi omöjligtvis kan tackla dem på en gång vilket rubbar vår psykiska balans.  Även om kriser och trauman är ett naturligt inslag i våra liv så kan sättet vi hanterar dem på till stor del avgöra hur långvariga de blir och hur djupa spår de lämnar i oss.

När vi inte hinner hämta oss
Stress är det sätt kroppen reagerar på när den ställs inför krav. Att stressa är inte farligt i sig självt. Det är lika naturligt och ofarligt som att vara sömnig eller hungrig. Det blir endast ett problem när vi stressar för länge och återhämtar oss för lite. Detta på grund av att stress förbrukar energi medan återhämtning ger energi. Över tid skapar ihållande stress en brist på återhämtning och därigenom en obalans som allvarligt kan utarma systemet. Att agera i tid på sina stressymptom är av största vikt då vägen tillbaka till ett liv i balans blir svårare ju längre tid utarmningen har pågått.

När lösningen blir problemet
Alla levande varelser delar i grunden samma önskan – att närma sig tillstånd av välbehag och omvänt, att undvika obehag. När människor tacklar emotionellt lidande eller fysisk smärta är det naturligt att gripa efter allt som kan lindra i stunden. Omvänt kan en längtan efter att uppleva ett välbehag som höjer sig över vardagen vara oemotståndlig. Oavsett om det är chipsskålen, spelandet, sexet, shoppandet, träningen, drogerna, uppskjutandet, alkoholen, självskadebeteendet eller något annat som är i fokus så kännetecknas destruktiva förhållningssätt av att den invanda lösningen till slut blir ett problem som i sig självt skapar ytterligare lidande. Dessa processer är väldigt kraftfulla och kan på egen hand vara väldigt svåra att ta sig ur och orsakar ett enormt lidande både för den enskilde och dennes omgivning. 

När självvärdet sviktar
Genom hundratusentals samspelsögonblick med andra människor skapar vi genom livet en känsla för vem vi är. Hur vi känslomässigt känner inför oss själva, vad vi tror andra tänker om oss eller vilken tilltro vi har till vår förmåga att lyckas i olika avseenden är olika aspekter av begreppen självkänsla och självförtroende. Ungefär en tredjedel av oss har så pass emotionellt otrygga relationer i bagaget att det egna självvärdet och den egna tilltron till en själv sviktar och ibland till och med rasar. För att detta inte ska ske utvecklar vi sätt för att slippa känna lågt värde. Till exempel blir vi duktiga på att anpassa oss och ta hänsyn till andra människors behov för att inte väcka deras ogillande. Eller så ser vi till att ha kontroll på tillvaron och/eller prestera väl för att undgå egen eller andras kritik. Problemet med dessa sätt är att de inte tar bort den underliggande känslan av att inte duga, vara otillräcklig eller känna att det hela tiden fattas något i tillvaron. Istället kräver de mycket energi och under tiden riskerar man förlora kontakten med sina verkliga behov och vad man egentligen vill med livet. Dessutom är det omöjligt att ha ett öppet och intimt möte med en annan människa om man samtidigt i grunden känner sig ovärdig.