Några ord om mig

Jag är en legitimerad psykolog och föreläsare med snart tjugo års erfarenhet av samtal, förändring och mänsklig utveckling. Genom åren har jag mött tusentals människor i olika livssituationer: i psykiatri, primärvård, företagshälsovård, privata samtal och gruppsammanhang.

Det här arbetet slutar aldrig att fascinera mig. Varje möte är nytt. Varje liv och varje grupp är unikt. Jag tycker fortfarande att det är roligt. På riktigt.

Det finns en glädje i att försöka förstå varje människa inifrån – eller att känna av en grupps tonläge och rytm. Att lägga märke till det som faktiskt gör skillnad. Att hitta ett sätt att arbeta som känns följsamt, levande och gör nytta på djupet.

Vad som driver mig

Det jag har burit med mig genom alla år – både i mitt eget liv och i arbetet med andra – är en enkel men utmanande fråga:

Hur mår vi bra?

Inte bara för stunden, utan på djupet. Inte genom att fly det som skaver – men inte heller genom att enbart fastna i det som gör ont.

Hur bygger vi ett välmående som håller över tid? Hur hittar vi ett fotfäste även när livet svajar – och hur öppnar vi för rörelse, riktning och blomstrande, långt bortom vad vi kanske trodde var möjligt?

Med åren har jag blivit allt mer intresserad av det som verkligen bär. Det som hjälper oss att växa på ett sätt som känns sant, förankrat och hållbart. Att möta det svåra utan att fastna – och att leva med större kraft, närvaro och frihet.

Det är det som ger mitt arbete glöd.

Principer som håller

Jag har alltid varit intresserad av teorier, men inte för teoriernas skull. Det som intresserar mig är vad som faktiskt fungerar. I praktiken, i livet, i kroppen.

Psykologi, biologi, filosofi, fysik, andlighet. Jag ser dem som olika språk för att beskriva samma verklighet. Jag har alltid sökt det som förenar. De principer som håller, inte bara i tanken, utan i känsla, relation och vardag.

För mig måste en modell både hålla forskningsmässigt och kännas igen i levd erfarenhet. Den måste gå att integrera på riktigt. Och när något fungerar märks det ofta direkt. Något släpper, något förändras, något kommer i rörelse. Inte bara i individen, utan i samspelet med andra.

Det är då vi vet att vi är på rätt spår.

Mitt arbetssätt

Min bakgrund rör sig från klassisk psykologisk praktik till fördjupade former av kroppsnärvaro, hypnoterapi, ACT, psykodynamisk terapi, schematerapi och traumaorienterade arbetssätt.

Jag ser psykologi lite som modern kampsport. Under lång tid levde skolor och traditioner separerade, var och en med sin egen förträfflighet. Men när de började mötas blev något tydligt: varje metod har sina styrkor och sina blinda fläckar.

Jag söker och sammanfogar de metoder, teorier och kartor som fungerar bäst på varje nivå: vad fångar relationella mönster? Vad förstår kroppen? Vad hjälper när tankar fastnar? Vad når fram i sorg, i trauma, i livets vändpunkter?

Min uppgift har blivit att förstå essensen av olika perspektiv och låta dem samverka i något som är både djupt och praktiskt. Det är så jag arbetar, inte från en metod, utan från ett system som svarar mot det som faktiskt behövs.

Parallellt med individuella samtal har jag under många år lett grupper i både konventionella och mer experimentella miljöer – från cancerrehabilitering till workshops för personlig utveckling.

Jag trivs i det gemensamma rummet. Det händer något där som inte riktigt går att planera, men som går att känna. Med tiden har jag lärt mig att följa den rörelsen snarare än att styra den. Att lyssna efter närvaro, rytm och tillit, och låta det sätta tonen.

Min grundsyn

Varje människa jag möter är ett komplext system. Ett levande nätverk av historia, relationer, personlighet, resurser och längtan. Tillsammans bildar de ett unikt mönster med sin egen logik och sina egna sätt att förändras.

För mig handlar arbetet om att uppfatta det mönstret. Att urskilja vad som redan är i rörelse, vad som vill vidare. Ibland handlar det om att stärka det som bär, ibland om att lossa det som bromsar. Ofta handlar det om att hitta rätt punkt, i rätt ordning, med rätt känslighet.

Jag ser det som ett hantverk. En förmåga att främja samspel mellan tanke, känsla, kropp och relation, så att människans inre system kan börja arbeta med varandra snarare än mot.

Det är en princip jag ser överallt. Den finns i biologin, i naturens kretslopp, i samhällen som fungerar och i människans längtan efter mening.

När vi möts

Jag tycker om att vara aktiv i samtalet. Tänker högt, testar, prövar. Inte för att jag nödvändigtvis vet, utan för att hjälpa oss se klarare snabbare.

Jag gillar när samtalet rör sig framåt – inte för att det är bråttom, utan för att det finns något värdigt i att försöka nå dit det faktiskt gör skillnad.

Jag har med mig en viss erfarenhetsbank, men det viktiga är inte vad jag har sett förut – utan vad den här processen gör med dig. Det som känns sant för dig är alltid det som väger tyngst.

Jag känner ofta igen det som sägs i min egen kropp. Kanske är det därför det är lätt för mig att tycka om människor. Det skapar en sorts grundvärme och tilltro – en känsla av att vi kommer att hitta vägen, även när det känns snårigt.

Jag tror på små förändringar som upprepas över tid. Samtidigt vet jag att de största skiftena ofta finns just där vi helst inte vill titta. Det är därför jag inte skyr det svåra.

Ofta kan jag ana var skon klämmer, men det betyder inte att jag pressar fram något. Förändring tar tid. Den måste få landa.

Min erfarenhet är att verklig förändring mer liknar att lära sig ett nytt språk, bygga styrka, spela ett instrument eller lära kroppen att dansa. Det kräver upprepning, variation, förankring – och en viss kärleksfull envishet.

Det är lätt att veta vad man borde göra. Det är mycket svårare att faktiskt göra det. Och det är ofta där mitt arbete börjar: i mötet mellan förståelse och handling. Inte allt på en gång, men något litet. Något som börjar röra sig.

Jag har sett att människor ofta bär på mer kraft, vilja och återhämtningsförmåga än de själva anar. Ju mer jag ser, desto mer tillit får jag till kroppens och livets självläkande principer.

Mycket av mitt arbete handlar om att skapa förutsättningar för att den processen ska få ta plats.

För mig är det hoppfullt arbete. Det genomsyras av respekt – och av en grundläggande optimism.